Insiderinformation från en som blivit påverkad av USA:s propaganda!

Efter andra världskriget som slutade 1945 och under en period av 20-år blev Sverige utsatt för en enorm ideologisk och kulturell påverkan från USA. Vi fick se mängder av dokumentära och även en del arrangerade krigsbilder både från Europa, och Asien. Utbudet av bilder dominerades helt av material från de amerikanskt bild- och nyhetsbyråerna. Det skrevs också mängder av reportage och böcker om krigets fasor och hjältedåd. Här i Sverige kunde vi några år efter krigsslutet, nästan varje månad se en ny Hollywoodproducerad krigsfilm. Det centrala i detta enorma flöde av information (propagandan) var, att USA var det vinnande laget. Vi som blev utsatta för det här tyckte kanske att det var roligt, intressant och spännande, om vi överhuvudtaget funderade på vad som hände. Mycket av den världsbild och livsåskådning som svenska 40- och 50- talister har i dag, grundlades under den här tiden.

Under 20 år

Hela USA kampanjen som vi i Sverige blev utsatta för under 1950 och 60-talet var säkert ingen medveten indoktrinering från USA:s sida. Troligen blev det så här, då inga strider utkämpades på nordamerikansk mark och att hela deras samhällsapparat fortfarande fungerade när kriget tog slut. Det var bara att vrida om knappen, från Krig till Fred och så var allt igång igen. USA hade en klart dominerande ställning i västvärlden genom sin industri- och informationskapacitet. Det tog många år för de krigsdrabbade länderna att komma upp till sin tidigare standard, då många var svårt skadade av kriget.

Kultföremålen som ofta visades upp på bild och film tillsammans med hjältarna var flygplanet Mustang och Boeings flygande fästningar med nos-graffiti. Det enda fordonet hjältarna åkte i var Jeep. Alla rökte cigarettmärket Lucky Strike eller majspipa. Alla som fanns i och kring ett flygplan hade solglasögon.

En propagandabild

En sliten klyscha är att ”en bild säger mer än tusen ord”. Här har USAAF tagit fasta på detta och arrangerat en bild, som ska föreställa en genomgång en s.k. ”briefing” före ett flyguppdrag.

Bilden är tagen bara några månader efter de allierades landstigning i Normandie på den franska kanalkusten. Fotografen har fått med nästan alla komponenterna – kultföremålen – på en enda bild.

Platsen

Bilden är tagen på Maupertus flygfältet ca 5 km öster om Cherbourg någon dag 4 till 12 juli 1944 då flygförbandet US 380th Fighter Squadron tillhörande 363rd Fighter Group i 9th US Air Force, opererad från fältet. Fotot är troligen taget av en fotograf tillhörande en av USA:s fotogrupper som arbetade för Office of War Information.

Den öppna bilen

Jeepen på bilden är en Ford GPW. De tillverkades  på kontrakt F-2 under tiden april  1942 till november 1942. Bilen har individnummer 74193. Siffrorna 20 före individnumret står för Truck ¼ Ton 4×4 Reconnaissance Vehicle. S efter individnumret talar om att bilen är radioavstörd.

Stänkskyddet i canvas på passagerarsidan har en s.k. nose-art som normalt fanns, som utsmyckning på bombplanen. Det är möjligt att motivet är ett prov inför en dekoration av ett bombplan.

Flygplanet

Det är en Mustang P-51D-5NA som i utförandet D tillverkades av North American Aviation i Dallas (1454 ex) och Inglewood CA (6502 ex) d.v.s. totalt 7956 exemplar till USA. Planet på bilden är tillverkat i Inglewood CA. Ytterligare 280 plan levererades till RAF som Mustang Mark IV.

Motorn i flygplanet är en Rolls-Royce V1650-7 Merlin motor på 1685 hk. Den tillverkades på licens av Packard i USA. Beväpningen var sex stycken 0.50 Browning automatkanoner.

Planet har här döpts till Fool´s Paradise IV. Planet hade bokstäverna A9-A som förbandsbeteckning och nummer 413309 efter s/n 44-13309.

Planet flögs normalt av Captain Evan M ”Mac” McCall som var skvadronens första chef, när förbandet bemannades 1 mars 1943. I juli 1944 när bilden togs var Mj John M McNabb chef för skvadronen. Han var den fjärde chefen i ordningen. Walter W Graham flög planet 12 juli 1944 och Capt Louis D Morrison 9 augusti 1944.

Den första Fools Paradise och Fools Paradise II var P-39:or, Fools Paradise III var en P51B (Beteckning B3-E, s/n 43-24752).

Mer information om förbandet finns här: http://www.afhra.af.mil/About-Us/Fact-Sheets/

Tankbilen

Lastbilen som kallas CCKW är försedd med en tank på flaket. Bilen kallades i det här utförandet för F-3 Fuel Truck eller Airfield Service CCKW. Bilen har en sex-cylindrig bensinmotor på 98 hk och en lastkapacitet på 2 1/2 ton. Den specificerades av US Army Quartermaster Corps under 1939. Den byggdes av Yellow Coach/GM Truck and Coch under perioden 1941-1945, i 562 750 exemplar. Bokstavsbeteckningen användes av GMC och betyder: C = konstruerad 1941, C= vanlig hytt, K= drivning på alla hjul, W=dubbla bakaxlar. Den ”konstiga” högen på taket mellan hytten och tanken på flaket är ett maskeringsnät. Mer data och bilder finns på Wikipedia.

Jackorna

Flying Jacket B-10

De korta jackorna som huvuddelen av personerna på bilden har är s.k. B-10 (AC964-B10) Flying Jacket. De är tillverkade av kraftigt bomullstyg s.k.canvas i en olivgrön färg.

Inför det stora slaget i Europa, som började med dagen D den 6 juni 1944, satte US Army Air Force snabbt upp och utrustade ett stort antal nya flygförband. Detta skedde under senare delen av 1943 och början av 1944. I juli 1943 började leveransen av B-10 jackor och A-9 byxor till flygförbanden.

Flying Jacket A-2

Tidigare var flygvapnets personal utrustade med Jacket, Flying A-2 (Drawing No 30-1415). Jackorna var standardutrustning från 1931. De var tillverkade i skinn från häst, ko eller get. En midjekort jacka med dragkedja och påsydda muddar på armar och i midjan. Många olika tillverkare levererade skinnjackorna till USAAF. En stor tillverkare var Rough Wear Cloating Co, Middletown, Pennsylvania. De sålde jackorna till försvaret för under $10 styck. Jackorna fanns i en mängd olika nyanser av brunt. Från nästan svart till ljusbrunt. Skinnjackorna var enormt populära och eftertraktade och bars gärna av officerare, även i andra truppslag än flygvapnet.

Bilder finns här på General Douglas A MacArthur A2 jacka när den såldes på auktion. Förväntat försäljningspris var $75 000 – $150 000. När MacArthur beställde jackan så var namnlappen på jackan felstavad. Det stod McArthur. Så den skickades tillbaks och fick en ny namnlapp.

Flying Jacket G-1

Jackan som USN (Navy) använde från mars 1942 betecknades M-422 och från oktober 1940 M-422A. 1943 kom AN-6552 och ANj-3A. Beteckningarna var den militära specifikationen. Den var tillverkad av getskinn, hade dragkedja och en krage av lammpäls.

Bilder på US Navy jackorna: http://www.usmilitariaforum.com/forums/index.php?showtopic=15380

Flying Jacket Type B-3

Jacket, Flying, Winter, Type B-3 var en jacka av fårskinn som tillsammans med byxor i samma material användes av Air Corps personalen i bombplanen under andra världskriget. Den hade  beteckningen: Type B-3, AC Drawing No 33H5595. Jackan ersattes 1943 med AN-J-4.

Solglasögonen

Många olika tillverkare

Det svårt att utifrån bilden avgöra vilken modell av solglasögon som mannen på vingen har på sig. Det fanns nämligen flera olika modeller av glasögon och flera olika utföranden. För att klara tillverkningsvolymen och leveranstiderna lades beställningarna på flera olika företag. Cirka 5 miljoner par glasögon tillverkades till det amerikanska försvaret under perioden 1944-1945. Leverantörerna var American Optical Co, Bausch & Lomb, Fischer, Rochester Optical Co, Spring Co, The Chas och Willson.

Goggles – som blev en myt

John A Macready (1887 -1979) höll först på med ballongflygning och senare långflygningar med flygplan. Han tillhörde 1917-1926 US Army Air Corps och 1942-1948 US Army Air. Under långflygningar med många timmars exponering för starkt solljus var ögonen väldigt utsatta. 1929 skrev han till Bausch & Lomb och frågade om de kunde ta fram ett par lämpliga glasögon till honom? De ställde gärna upp då Macready var en berömd flygare och mycket omtalad i media. Han hade världsrekordet i höjdflygning 1921. Han hade  utfört flera spektakulära långflygningar. Han hade den 13 juni 1924 – troligen som först i världen – hoppat med fallskärm ur ett flygplan. 1942 blev Macready inkallad till US Army Air. Arbetet med att ta fram ett par fungerande goggles var naturligtvis ett hedersuppdrag för Bausch & Lomb. Glasögonen skulle användas i flygplan med öppen cockpit, så de var täta och hade stoppning och nackband s.k. goggles. Det här var alltså inga vanliga solglasögon.

Bilden på de två US Army Air Corps piloterna Lt John A Macready och Lt Oakley G Kelly är ett vy- och minneskort från deras 27 timmars nonstop flygning mellan New York och San Diego den 2-3 maj 1923. Flygplanet är Fokker T-2 transportplan.

USA-marknaden för solglasögon

Först 1936 tillverkade Bausch & Lomb även glasögon för markpersonal. De hade bakelitbågar. Den 7 maj 1937 tog Bausch & Lomb patent på sina glasögon med metallbågar och med ”Anti-Glare” behandlade glas s.k. anti-reflex behandling. Den totala försäljningen av  solglasögon i USA, 1937 var 20 000 000 par solglasögon.

Sun Glasses D-1 USAC

Den första modellen av solglasögon som flygvapnet använde var modellen D-1 med silverfärgade metallbågar och ljusgröna glas. De hade en liten synlig plåtbit mellan glasen med bokstäverna USAC (US Air Corps). Beteckningen på glasögonen var: Goggle Assembly – Flying, Type D-1, SPEC. No. 94-3064. De var standardglasögon från 13 augusti 1935. De fanns även med gummitäckta ridskalmar (comfort cable) från 10 november 1941. D-1 glasögonen tillverkades av American Optical Co. Glasögonen D-1 var inte helt perfekta i alla ljusförhållanden och kompletterades från 26 september 1941 med en ny modell med artikelnummer AN6531-1. Det kan också vara så att de var dyra att tillverka?

Artikel nummer AN6530 Type B-7 är täta goggles (pilotglasögon) med ljusgröna glas, stoppning och nackband. De användes i flygplan med öppen cockpit.

Sun Glasses AN-6531-1, Type 1

Glasögonen kan också vara ett par ”Glasses: Sun Aviators Part No AN6531-1” (Type 1) som blev standard från 1943. Beteckningen AN betyder US Army Air Corps and US Navy. Glasögonen hade silverfärgade metallbågar och ljusgröna glas.

Sun Glasses AN-6531-1, Type 2

De kom senare även som AN-6531-1 (Type 2) utförande med ljusgröna och även rökfärgade glas. De rökfärgade benämndes ”Glasses, Flying, Sun, Rose Smoke, Type 2”. De hade 15 procent ljusgenomsläpp och gav minimal färgförvrängning.

Type 2 hade upptill på bågarna en förstärkningsbygel med ett benfärgat bakelitskydd ”sweet pad”. Glasögonen förvarades i en plåtask av aluminium eller i ett läderfodral för användning under vintertid.

Artic Sun Type F-1

För personal som arbetade i snötäckt terräng fanns: ”Artic Sun with Rose Smoke Lenses, Type F-1” de hade bågar och skalmar av bakelit och fodralet var av läder.

G-1, Goggle Contrast

Den 3 januari 1944 kom:”Google, Contrast Type G-1″ som hade bärnstensfärgade (amber) glas med 40% ljusgenomsläpp. I övrigt samma utförande som Type 2 med ridskalmar. G-1 användes för bättre kontrast i mulet och dimmigt väder.

För att skilja på pilotglasögon för öppen cockpit och vanliga solglasögon så användes ofta beteckningen Goggles på de för öppen cockpit och Sunglasses på vanliga solglasögon.

Mer om Sunglasses

En bra artikel, med detaljbilder, om de små skillnaderna i utförandet mellan de AN6531-1, Type 2 glasögonen, som Bausch & Lomb och American Optical Co tillverkade finns på segui-riveted.blogspot.se.

Bausch & Lomb avdelning för civila glasögon tog efter kriget upp produktionen av glasögonen. På etuiet till glasögonen som levereras under kriget från Bausch & Lomb fanns texten Bausch & Lomb, Ray-Bans, Anti-Glare och Made in USA. Observera stavning Bans! När Bausch & Lomb registrerades varumärket Ray-Ban så tog de bort ändelsen s på Ray-Bans! Modellen kallades då också Aviator.

Bra hemsida om bl.a. WWII solglasögon: http://theeyewearblog.com/

WWII solglasögon med många bra bilder: http://www.vintagesunglassesshop.com/item_vs234.html

Militära prylar: http://www.usmilitariaforum.com/forums/index.php?/topic/90058-wwii-us-coast-guard-aviator-grouping/

OBS. Ray-Ban är ett registrerat varumärke som ägs av Luxottica.